Skiter i allt...
Happ. Så där rök mitt EM. På bara några sekunder. Vi var till Segersjö i helgen. Min första trestjärniga. Riktigt svår bana. Gick bra ända tills hinder nummer 16, där ville han inte mer. Så vi stannde ut oss. Grät hela vägen hem, var så himla ledsen. Det är jag även än. Känns så meningslöst alltihopa. Visst, det är "bara" en sport. Och det är inte hela världen, kan många tycka. Men för mig är det så. Det är allt för mig,. Jag lägger ner hela mitt liv i det här. Så mycket tid, energi och pengar. Så går bara allt upp i rök på några sekunder. Känner ingen motivation alls, fattar inte varför jag ens ska hålla på med detta. Detta skulle bli vårt sista år. Det var påväg att bi ett himla bra år. Men SM-medlaj och så fixade jag EM-kvalet i Frankrike. Men nu känns det som om alltihopa kvittar. Inga SM-medaljer i hela världen kan hjälpa min otroliga besvikelse.
Skyller ingenting på Marco, han är fortfarande min stjärna. Men just nu känns allt så jävla hopplöst.
Så tråkigt för dig tjejen!! Förstår att du är less. Men du kommer igen. Du ÄR duktig!! Det vet du men ibland vill det sig inte riktigt bara. Tror på dig.
Tack, du är verkligen en helsnäll människa du. Det värmer verkligen. Ska försöka bita ihop och kämpa vidare...
